Kärleken chockerar mig
får mig att famla ut i blindo
för vem är du, du vänliga främling
som slår mitt liv i spillror?

Din cologne går rundgång
på en tunnelbaneperrong där larmen tjuter
du doftar som tusen blommor,
dina ord är söta som honung,
och dina mjuka ögon lyser.

Jag känner igen den blicken
det är blicken hos en man som blivit förtrollad,
vem som helst kan se det, om dom bara kollar
så håll hårt i din själ så den inte sveps bort av vinden
försök att se mig klart, fast ditt synfält täcks i skimmer.

Jag vet hur det känns
jag vet hur förälskelsen bränns
hur blod och ben blir till ett flytande sken
hur logiken nöts ner som en slipad sten
när lågan väl har tänts.