I Flanders, vallmor finns i blom
emellan korsen där runt om
som tillhöra oss; och i skyn
så sjunga fåglar melodin
som druknar i pistolens dån.

De Döda är vi, som i jåns
beskådat nattens undergång
och älskat men nu ligga vi
på gröna fält.

Med fienden, förläng vår strid!
Med klena händer skänka vi
dig facklan, håll den rakt och högt.
Förråder du oss som har dött,
vi trona ej, fast vallmor finns
på gröna fält.



In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.
 
We are the Dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved and were loved, and now we lie
In Flanders fields.
 
Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.


(Vänligen använd ej denna översättning utan tillstånd.)