Han var på väg till affären för att köpa bröd, för det var helt slut i den svartglänsande brödlådan, kanske skaffa lite annat också av livets nödtorft.

Halvvägs till butiken kom ett gäng skränande måsar flygande över honom och en av dem tömde kloaken över honom. Det hamnade delvis i håret och på vänster axel. Han svor till, för nu var han tvungen att vända tillbaka för att snygga till sig och kläderna. Vem går och handlar med måsskit i håret och på axeln?

Han hade läst någonstans att det är lika ovanligt att få fågelskit på sig som att vinna högsta vinsten. Dock hade han hellre tagit högsta vinsten, om han hade fått välja. Ibland är det andras medvetna eller omedvetna val som fäller avgörandet, som när en skränande skrattmås tömmer sig, kanske för att imponera på resten av gänget.

Väl hemma igen lyckades han få bort de halvt flytande exkrementerna från sin jacka, medan han muttrade några nedsättande besvärjelser om de bevingade marodörerna.

Himlen var nu fri från båda krax och skrän. Skönt! Fritt blås till kvartersbutiken! Han växlade upp ett par steg och livets lekte, i synnerhet i nerförsbacken. Höstvinden rufsade till hans hår och solen sken. Kunde detta kallas brittsommar? Kanske…

Så var han framme vid affären och stegade in, grabbade tag i en varukorg och gick till brödhyllan. I och för sig behövde han bara bröd men när han nu ändå var det var det lika bra att gå den vanliga rundan i lokalerna. Det blev bröd, ost, kaffe, yoghurt och några billiga flingor.

Egen kasse brukade han alltid ha med, men denna gång hade han glömt den när han blev tvungen att vända om. Förargligt! En plastpåse kostade onödiga sju kronor även om momsen på den upphört. Pappersvarianten var knappast mycket billigare den heller. Men varför klaga? Det fanns så många andra som skötte den saken, mer eller mindre professionellt, i olika typer av media. Därför höll han god min och betalde i reda pengar, för han var skeptisk till att alltid betala med kurs. Varför skulle ”Storebror” ha koll på allt? ”Hej då”, sade han till biträdet, log och fortsatte: ”Ha en bra dag!”

Precis när han lämnat ”kommersens högborg” i kvarteret, mötte han en av sina polare från förr. ”Halloj”, sade vännen, ”jaså, du har gynnat marknaden, den lokala i alla fall. Hur är det med dej?” ”Bara bra”, svarade han, ”och du, då?” ”Sisådär”, svarade den andre, ” det är ju alltid för mycket månad kvar i slutet av pengarna…” ”Jaså, du, är du pank nu då? Behöver du låna en slant…? Det hade ju hänt förra gången de möttes också. ”Har du en hundring till övers för det nödvändigaste är jag dej evigt tacksam!” ”jag, är knappast miljonär, men en hundring kan jag väl avvara.” ”Tack”, sade den andre när han fick sedeln, ”du kommer att få tillbaka allt när jag är stadd vid kassa. Jag väntar pengar nästa vecka.”

Han satte sig på cykeln och såg kompisen gå vidare, utan att gå in i butiken. Jaja, han behövde väl pengarna till något annat… Det var hans ensak.

De hade varit grannar under tonåren och gått samma linje på gymnasiet och de hade träffats då och då. Det hade gått bra för kompisen i början. Han hade utbildat sig till ingenjör men något hade gått snett. De brukade smita från gympan och gå och fika under gymnasieåren för de var ibland rejält trötta på gympaläraren, en barsk kapten i reserven, som ibland ”duschade med pojkarna för att se till så allt gick rätt till”. Skönt att ha den tiden bakom sig!

Men Nu hade kompisen andra problem av allt att döma. Ungdomens problem, vilken frisyr man klädde och vilka kläder man skulle ha, var ofta bagateller i jämförelse med problem på äldre dagar, sjukdomar och allmän skröplighet, glömska och förvirring.

Han lyckades ta sig hem utan malörer och lade varorna på sina platser. Var sak på sin plats. Cirklar må bevaras, låt bli att rubba dem i onödan! Då kan det gå helt åt pipan, som det antagligen gjort för ungdomskamraten.