- Vem?
- Snusken…
- han?
- Precis, det där är snusken.
- Varför heter han det? … eller vet du vad jag tror jag kan pussla ihop det pusslet själv.
- Haha, han är bara en jävligt snuskig skitstövel.
- Jo, precis.
- Han låste in sin tjej en gång, i en vecka i husbilen och förgrep sig på henne.
- Okej…
(okej som i varför står han här? Varför är han inte i fängelse? Varför pratar folk om honom som om han vore en kändis?)
bet det? Självklart inte… så jag försökte igen…
- vad hände efter det?
- Hon lämnade honom…
jag tittade på snusken, han va på pricken som Eddie Mediuza. Men det va föga imponerande. Men det räckte för honom att bygga en image på, tydligen, där stod snusken och lutade sig lite överlägset mot dörrkarmen till sin husbil, med svarta blusbrothers solglasögon. Tjock mustasch, med en billig öl i handen, någon billig skit som Prips Blå, ganska kort men kompakt liten filur, jag slår vad om att jag kan klå honom, speciellt om jag hoppar på honom bakifrån, sparkar honom i ansiktet tills han blir livlös…
Helt plötsligt väste det till vid sidan av mig.
Någonting kom krypande på alla fyra, stora stirriga ögon, ganska slående lik Gollum från sagan om ringen filmen, lite större bara, mer som en fullvuxen man, men tanig, blek, om Gollum va skitfull då…
- och han?
- det är Pär.
- Pär?
Jag va hundra på att han kallades för Gollum. Men nej Pär… Det där är Pär… tydligen…
Pär sträckte sig efter mitt ben som jag flyttade på så hans han viftade lite i luften innan den gav upp, Pär tittade upp med sina stirriga ögon…
- öl.
- hej öl mitt namn är Alexander.
Detta ställde Pär.
Varje gång jag såg Pär efter det låg han halvt utslagen full i ett dike någonstans, eller med ansiktet ner i gräset med byxorna halvt på…
jag satt mestadels av tiden och funderade vad jag gjorde här, på denna raggar fest i Rättvik. Polaren hade en gammal jänkare, så det va därför jag va där. Folk drar mig till alla dessa saker som dem gillar. Ingen frågar mig vad jag vill göra… kanske för att jag inte vill göra något… Jag vill bara dricka öl, observera personer…
Emilia va där, hon hade blivit knäpp… gick till psykolog och hela faderullan. Va tvungen att ta piller varje 6 timmar eller så, annars kunde det gå snett för henne.
Vi satt uppe och pratade en kväll…
- tror du på Gud?
- Gud…?
- ja.
- hm vet inte? Förmodligen inte. Iaf inte spontant…
- varför då?
- jag antar för min del det är hela berättelsen i Bibeln om allt som inte rör gud. Skapelse berättelsen, och alla dessa människor som är 100 tals år gamla.
- aha.
- jag menar det känns som boken inte är om Gud alls. Mest om hur människor är liksom.
- okej. Köper det. Men tror du på något Gudomligt.
- vet inte…
- varför då?
- varför jag inte vet? Antar att jag försöker vara öppensinnad…
- för jag har tänkt på hur allt började…
- okej.
- hela universum och allt.
- visst.
- och liksom HUR blev allt till…
- bra fråga, ingenting jag har ett direkt svar på…
- Big Bang, vetenskapen pratar om big bang…
- mm hm.
- liksom hur kan någonting inte finnas för att sedan finnas liksom…
- jo men kan man inte säga detsamma om Gud i så fall… hur kunde han födas ur ingenting…
- jag vet inte, men jag tror mer på Gud än vetenskapen…
- jag tror på inget av dem.
- ingenting av dem!?
- exakt.
Hon yrade om Gud i några timmar till. Jag va trött, full och hade en huvudvärk som kom krypande.
Emilia är rätt så sött, synd att hon är knäpp. Men hade hon inte varit det så hade hon förmodligen inte hängt med oss heller så… ja… men hon är bara skinn och ben. Skinn och ben med trasiga tankar… och Gud verkar det som. Så bra att hon har något iaf. Men jävlar hon kan prata på. Munnen är det inget fel på, det är mest det hon säger med den.
Dagen efter åt jag en hamburgare med senap på, jag hatar senap.