Du tysta människa, låt dig lyssna:
Jag bor i nuet som jag alltid gjort
och dyker ned precis när jag det önskar
ty intet stoppar mig, det går som smort
I varje väder har jag kunnat blåsa
åt alla håll, och mycket har jag sett
Du skulle häpnas av vad jag fått skåda
men du må tro vad visdom det mig gett
Du tar ditt kaffe, du lyfter koppen
och undrar kanske vad som fört dig hit,
en vindrik dag som denna, ned till stranden
av Blå Lagunens klara södra bit
och hör mig viska som jag vore mänsklig
en evig röst som inte stillas vill
som spelar upp för dig en film om sekler
och vissa seder som tycks höra till
Att du turkosen i vattnet vädrar
det vet jag om, du är min själ ett barn
av alla drömmar som i dig har skapats
En junior förklädd i gammalt garn!
Dock, vuxenhetens tydligt satta normer
kan aldrig lura den som hjärtat hör
Drick ur ditt kaffe, simma i turkosen!
Jag vet som ingen hur den dig berör.
10/8 2024