PANTBANKEN

Gick till pantbanken med ringen förlorad i fickan.
Ditt namn ännu ingraverat i sirlig stil.
La den mumlande på glasdisken hans.
Klirrade gjorde den.
Ensam, vädjande, var den.
Mannen lyfte tyst ringen
betraktade den
betraktade mig
och fällde sin dom:
Hundra kronor.
Så mycket hade vår kärlek varit värd.