Jag simmar mot strömmen i den äldsta, blåa ån. Vattnet har varit densamma sedan urminnes tider. Jag har simmat här så länge som jag kan minnas.
Något rycker tag i min fot. Jag skriker. Jag slutar att simma. På de nedfällda ögonlocken ser jag att jag är död. Den starka strömmen byter håll. Nu glider jag genom ån, så länge som jag kan minnas.