"Air and Angels

"Twice or thrice had I loved thee,
Before I knew thy face or name;
So in a voice, so in a shapeless flame,
Angels affect us oft, and worshipped be;
Still when, to where thou wert, I came,
Some lovely glorious nothing I did see.
But since my soul, whose child love is,
Takes limbs of flesh, and else could nothing do,
More subtle than the parent is
Love must not be, but take a body too;
And therefore what though wert, and who,
I bid love ask, and now
That it assume thy body I allow,
And fix itself in thy lip, eye, and brow.

Whilst thus to ballast love I thought,
and so more steadily to have gone,
With wares which would sink admiration,
I saw I had love' s pinnace overfraught;
Every thy hair for love to work upon
Is much too much, some fitter must be sought;
For, nor in nothing, nor in things
Extreme and scatt' ring bright, can love inhere.
Then as an angel, face and wings
Of air, not pure as it, yet pure doth wear,
So thy love may be my love' s sphere.
Just such disparity
As is 'twixt air and angels' purity,
"Twixt women' s love and men' s will ever be."

(The Norton Anthology of English Literature; fourth edition; volume 1, s. 1074; New York, London/ Poetry Foundation.com/"Poems"/ "Air and Angels")

---------------------------------

Min tolkning

Luft och änglar

Jag älskat dig, sen', tvåfalt om igen,
ens jag ' nimt ditt namn och blick;
så, i en röst, en inre lågas väsen slikt
änglar rör oss vid och vördas vänt.

Ändå fann jag dig, i det du var, din vist,
skylt av strålar stod nått' ljuvt, på glänt,
och då min själ, naken, blott förklädd,
i sin gestalt när kärlek som sitt barn,
en tanke föds, som utav nöden bedd,
att som kärlig lek få bäras i din barm,
att fråga, vad, och vem du var, och nu,
helt falt, din skepnad bärs av den som du;
jag ser mig ur ditt öga, och läppjar, helt, förstult.

Att kärleks barlast kränga som till havs,
bedyra stadig kurs för dyrbart gods,
försänkt, att sänka så vart ljusskyggt blänk;
jag bottnat dock, i det att ej ha vägt min last.

Ty ej ett strå, en enda glimt utav ditt hår
rår kärlek på att nå; min båt, får söka sig en gast;
för ej i det som inte är, ej i ting extremt,
förstrött i ljus, kan kärlek finnas till.

En ängel då, anlet, vingat som av luft,
ej ren som den, ändå ren, i renhet klädd,
så kan din kärlek bli för mig vår sfär.
En skillnad, så precis, och, anings sär,
som mellan luft och änglars air, är den som
mellan man och kvinna ses, och, evigt lärs.


--------------------------------

John Donne, 1572, London - 1631, London,
var engelsk poet, författare, präst i
anglikanska kyrkan och parlamentsledamot.
Han ses som en av de främsta poeterna inom kärleksdiktning på engelska, och inom den
metafysiska poesin; han är också högt
uppskattad för sin religiösa poesi och för
sin predikningar.
(Poetry Foundation.com)
Läs gärna fler texter av, och om, John Donne,
på bibliotek, via bokhandel och på internet.