Stränderna blåser bort och vi går
sakta nära det glömda
”Var inte levande här!”
Så säger en röst som var vänlig
långt innan vi var nära

Verkligheten blåses upp
som en ballong en dag om våren
Många jagar sina böner
rakt ut genom porten som alltid
stått öppen i väntan

Sakta går vi nära det nästan glömda
Och vissheten glimmar i tidens mörker
och lyser plötsligt upp som en sol
”Vi är levande här”, svarar vi rösten
som låtit så vänlig

Tillsammans öppnar vi dörren
till det som ingen förstår