Vi fick isolera dem
som varit Bortom

Hitom kunde vi inte längre
röra oss

Den lilla vackra, hon med Sorgen
sjöng varje tid som kunde varit
morgon

om morgon hade funnits

Hon sjöng sina blå sånger
om sitt hem i själen

om vindarna och haven
om det som inte längre finns

Vi isolerade dem
som varit Bortom
och kanske ännu längre ut
eller in

för att mörker droppade
och gjorde golvet svart

att de såg med andra ögon

De var inte längre människor
De fanns inte längre
i världen