ett lik svävar genom rymden, det är fullt av blommor, sniglar och grodor, och du målar av liket med dina subexotiska färgskalor,
du vill att din musa ska vara fylld med himlakroppar, hon värker ur sig en himlakropp, det är en himlakropp målad i våldsamma, metafysiska nyanser, du vill onanera på din energiska musa,
hon är så energisk, hon ser ut som ett urtidsdjur, ett däggdjur med kromosomala variationer, du vill slicka henne ren från urtidsjord, göra henne naken inför konsten igen, hon svävar naken inför konsten, detta är konstens storhet, dessa vida kromosomvariationer, att bygga biologiska strukturer av sekulariserad sädesvätska,
ett biotropiskt projekt av saliv, sekret och urtidsögon, hjälp mig att skriva en bok, med dikter och blodsprängda löv, en bok som är fylld med vild skog och honung, där det pressas döda blodiglar mellan sidorna, vi måste spy på konsten för att göra den ren igen, vi måste kirurgiskt avlägsna dess glaskroppar ur huvudet, vi ska sätta in våra egna implantat utan någon politisk strålning, urskogar växer inuti kroppen och spränger sönder kärlen, det är fält av blåsippor i inälvorna, det är liljekonvalj och krysantemum i ögonhålorna,
det växer skogar där inne och ekorrar hoppar mellan träden och samlar nötter, och texten är en parodisk labyrint fylld med möss som letar efter en dopaminpump, och du hittar aldrig ut härifrån, det behagliga dopaminet flödar i pannloben, mitt neuroleptiska stoff gör dagen vacker som en hallucination, hennes sköte är en morfinbetäckt äng med dansande hybridskulpturer som förlöser varandra ut i natten,