Han befann sig i en öken och hade bara en gitarr i handen.
Han hade varken räknat ut att han skulle hamna i öknen och inte heller hade han tagit med sig någon utrustning.
Oförmögen att gå längre i öknens heta sand, lyckades han skapa tillräckligt med skugga för att sticka in huvudet i sanden genom att sticka ner gitarrhalsen i sanden mot solen.
När han lade sig med huvudet i skuggan somnade han av utmattning.
När han vaknade kände han en brännande känsla på ryggen och samtidigt såg han en skorpion röra sig ifrån honom.
Han sa att den här skorpionen förde mig döden.
Han stannade en stund och en lätt vind började blåsa, i det ögonblicket spred sig en brinnande luft från gitarrsträngarna ut i öknen.
Han dök ner i det svala vattnet inom sig själv och såg kvinnor tvätta kläder vid en sjö i Mellanjorden.
Kvinnorna sa, dervischen kom tillbaka tomhänt igen, även om han hade kommit ner till den lägre världen för att försörja kvinnorna.
En av kvinnorna märkte att gitarren saknades och frågade dervischen var den var.
Under tiden svarade en annan kvinna och sa att han måste ha glömt det någonstans, och de andra sa i kör att det var bra att han hade glömt det, och trots att vi var hungriga blev vi räddade från allt det där oväsen.
Dervischen märkte dock inte ens att han började bli gammal och sprang från konsert till konsert i undervärlden.