Kvinnan sitter vid bordet och målar.

Hon nynnar en text som hon skrivit.

Så lycklig och kär.

Fast mannen är minst tio år yngre.

Men, tänker hon han behöver inte veta det.

Ska jag sluta skriva om allt hemskt?

Och bara ta med allt som är bra.

Hon har kommit långt med sitt hem.

Florist? Jag har alltid gillat blommor.

Men nej, jag är för gammal.

Saknar alla som jag kunde varit vän med.

Förlåt, vet inte hur man umgås med Er.

(Hur får jag detta att bli ett manus)