Himlen en dag i mars
lovar allt,
men jag drömmer om mindre salt

Porten till mitt inre garage
när nyckeln saknas
blir ingången till allt mitt bagage

Då nyckeln vrids runt
så är den största tvekan
att öppna och gå in

Din röst i telefonens brus
ett eko av glömda samtal
gömda under tidens lager

När kan jag berätta om mig
det som verkligen är jag
utan rädsla för någons domar

Där allt lovas till evighet
blir löftet till aska ändå
för löftet är papperstunt

Gnistrande mörker
bak stängda ögon
som evighetens timglas

När tryggheten är stor nog
för mitt sanna jag
blir du hela mitt allt

Då kan jag öppna ögonen
ta in det fina
som finns
överallt