känner den här tråden av fukt, av fukt, känner den här tråden av ting doppat i tidens rytm av sans av osalighet av obeslutsam fruktsamhet

känner den här tråden som en magnet känner sin förlorade hälft som vin utan glas droppandes ned från ett tomt bord utan sällskap

känner den här ilskan som kommer komma ut
förr eller senare
förr
eller senare
den här ilskan
den här ilskan jag förlorade i mig själv den här ilskan som exploderar i mikrokosmisk faderskap denna ilska som bara ja du vet den där ilskan du läser om på morgonen med kaffe och en dag framför dig det är den ilskan jag pratar om

den där ilskan jag håller på att glömma
den där ilskan jag ibland glömmer
ibland glömmer när jag fyller på kaffe tänker att mina två barn kommer att
växa upp som lyckliga grenar i en värld. I en värld.

Är detta vad som väntade mig? En apa.

Är detta vad jag ska bli. Jag kan alltid dra ned ögonen. Se bortom kaffeautomaten. Drömma om att drömma.

Hjärtat det gör sitt.
Jag?
Jag gör det jag kan.