Jag låter bli
Jag vet inte vad mer jag kan skada
Som inte redan nu vet att vintern kommer
Eller att vintern redan ligger tung över säckarna av löften
Och krymper ihop till rustning av is
För att inte skadas mer
Av dessa kringrövande tankar
I mitt huvud
Jag låter bli och ser mig själv sjunka
Likt den mörka färgen på stelt kaffet
Till en botten av kris
På något kafé
Söder om stan
Med 2 för 1 donuts och påtår