Olivigt barn som ligger under olivträden.
Han låg i månskenet mitt i natten och räknade stjärnorna på himlen och såg ett stjärnfall.
Medan han känner smärtan i sina ådror som om en bit av sina lever satt fast i sina lungor, hade stjärnfallet tagit med sig ett enormt år som hade gått in i det förflutna.
Han kliade sig i huvudet som om han hade skabb och såg att det inte fanns något hår kvar på huvudet.
Som han alltid gjorde, blåste han på en cigarett och blåste den mot himlen.
Med blandade tankar klättrade han upp för den branta backen för att komma hem säkert.
Klättringen var så svår att det kändes som om han gjorde en tusenårig resa.
När han kom hem kunde han inte låta bli att ta ett glas te och gick ut på balkongen.
Han skulle röka igen.
Efter att ha avslutat den sista cigaretten kastade han sig i sängen, på väg att drömma söta drömmar.
Men det var inte lätt att drömma bra drömmar istället för mardrömmar.
Sov gott, olivögd barn.
Må din nya tid komma med godhet, lycka och skönhet.
Du har blivit välsignad av mig.
Ta hand om dig själv, hejdå.