Hej, välkommen till oss.

Är jag sjuk?

Det får Läkaren bedöma.

Helt ensam och utlämnad
sitter kvinnan och är rädd.

Det är på psykakuten, det nya ska börja.

Efter att hennes bror gjort henne illa.

Och föräldrarna skyller allt på henne.

Men hon vet inte vad hon gjort för fel.

Lyder alltid och gör som brodern säger.

Skyller allt på hennes sjukdom, hon ska
få en diagnos nu, här på sjukhuset sedan
ska hon komma tillbaka till föräldrarna..

men hon vill inte tillbaka.

Inte efter detta.

Kvinnan är chockad, orättvisan bränner.

(Polis utredaren hälsar henne välkommen)

Du får medicin av Läkaren, sedan träffas vi
och försöker förstå din situation det som är.

Men du är polis, säger hon

Ja, säger polisen, vi behöver information.
Så rätten fattar ett bra beslut.

Behöver jag inte återvända till brodern
och våra föräldrar?

Det är detta vi ska utreda, om du mår bättre
om du får eget boende och utbildning sedan.

Vården har utbildningar.

Och här behandlar vi alla med respekt.

Det onda som känns inom mig?

En man sitter bredvid kvinnan
han är redan patient på psyket.

"Ja, det lägger sig med medicin
inget som går att tänka sig bort,
slutar med att en blir utbränd."

Tar du medicin?

Självklart, genom forskningen är medicinen mycket bättre nu all den gamla är borta och vården är också bättre men det är inte föräldrar eller äldre syskon mot en så jag är hellre med här i vården, säger han. Fast använd inga droger för att stå ut, det är fruktansvärt hur det blir i droganvändandet då får ju föräldrarna något att skylla deras hemska sätt mot en och vården tar in en på en annan avdelning.

Hm, vad svårt livet är, säger kvinnan.

Efter lång tid..

(Nu är hon fri och självständig men träffar polisutredaren och psykologen regelbundet och går på utbildningar, hoppas få ett uppdrag snart i vården)