Sommaren vilar sitt andetag
det är snart tiden är i väntan
du är så vacker och snart fri

en liten önskan
bara så liten fri
hördes namnet

fri vem är fri i solen
nu glädje och kärlek
dansar förbi i närhet

kan jag känna det
droppen min kind
sakta tar sig neråt

är jag ledsen nu
finns inte mera
tiden på jorden

förlåt men jag orkade inte mer
det känns väldigt mycket sorgen
att förlorat sig själv för mycket

dopamin i min kropp hindrar
lindrar och medicinen väcker
efter förlåt jag orkar inte mer

(det är bra att jag bara skriver)

skriva här lindrar nu det känns
så meningsfullt när sommarens
värme och sommarljuset speglar