Jag sitter bara här
för tiden tycks ha stannat
Den rost du kallar livet
har mina tankar nu förbannat
För även när jag skrattar
finns skuggan alltid där
Svart som sot och hopplös
med bets av mörk misär
Skuggan är den eld
som sen länge brunnit ut
Kvar finns bara askan
av den jag var förut