Det ringer i mig
av plog mot sten,
sjukdom och nöd.
Strama bleka svartvita kort,
borta sedan länge men aldrig död.

Bara ett hjon i livet
det är jag trots allt.
Som sot i en mila,
en ihoptjänt kostym
med såg och bila.

Det skälver i mig
av krigets krafter.
De kastar mig hårt
mot kylan i norr,
fiolmusik och förlåt.

Ett hjon i livet
det är jag trots allt.
Som fältskär mot arm,
en utfryst pojke
i moderns vackra psalm.

Det sjunger tyst i mig
en ljusare sång:
Du glömmer väl inte,
du hjon i livet -
Seglet och kölen!?
Skrattet och vinet!?