Jag vilar en stund

med blicken på det gröna

För stunden har det vunnit slaget

om en tinande kall jord

I några andetag, ett lugn

Jag ser vågskvalp mot Näktens öar

Stilla nu, jag tar en känsla i taget

Det finns inte längre någon ondska vid mitt bord

I en skuggad lund

I det enkla och det sköna

I fjärilens flykt, i vingslaget

lyssnar jag på midsommarens viskande ord