Känslorna väcks inom mig
och jag kan inte stoppa dem –
bara känner hur de väller fram
till låtarna vi brukade lyssna på,
i sängen, tillsammans.

Hur de etsat sig fast i mitt minne,
hur de så starkt påverkar mig.

Och nu lyssnar jag på dem igen
i min ensamhet,
utan dig vid min sida.

Jag känner mig krossad,
tillintetgjord –
för jag saknar den känslan vi hade,
i mörkret,
i vår säng,
i vår tillvaro.

Hur låtarna påverkar,
hur de får en att minnas det dolda.

Gråter.
Gråter ensam
i min ensamhet,
utan dig hos mig.

Och låtarna –
de skapar mer skada än njutning.
Men måste spelas
för att plågas.