Det hördes steg i trapphuset, så blev allt tyst.

Den besökande
började fråga den utsatta kvinnan.

-Du är arg på din mor.?

Nej, jag känner mig frustrerad.

Varför, berätta lite.

När jag var tretton våldtogs jag
sen slog min mor mig inför alla
och hon sa att nu får du klara dig
själv och jag bad henne sluta ge
mig skulden, hur klarar jag mig?

Din bror?

Han slog mig så fort han
tyckte att jag sa fel till honom
han höll på tills jag var 23 år.

Klarade du skolan ändå?

Nej, mitt liv var förstört,
samhället har gått in här.

Din mor?

Hon provocerar mig hela tiden.

Hur har du orkat?

Jag måste det och inte skuldbelägga
mitt barn som mor adopterade 2022.

Fattar inte hur hon håller på?

Ja, min mor har utnyttjat mig.

Säger hon att det är du som utnyttjar?

Ja, det känns som hon provocerar.

Jag hoppas psykologen kan hjälpa dig.

Ja, jag är så knäckt, så många år...

Jag är journalist som fått uppdraget
av din mor att skriva om sjuka dig...

Jag trodde du var min vän.

Jag hoppar av uppdraget,
det känns ju fruktansvärt.

Så här har jag haft det hela tiden.

Du är en utsatt kvinna
jag vill bara hjälpa dig.

Hur?

Läsa dina texter, göra något bra av detta.

Är du ändå min vän?

Den utsatta kvinnan gråter,
sen kramar de om varandra.

Du har varit utsatt i hela ditt liv.

Ja, först i verkligheten sen i frustration.

Du måste få uppmärksamhet, vi ses igen.

Kvinnan lutar sig mot dörren.

Snälla inte igen, inte mera, orkar inte.

Kvinnan gråter sig fri från frustationen.