det var en mycket komplicerad procedur att sy in fåglarna i deras kroppar, man muterade dem först som ett biotropiskt projekt,
man muterade fåglarna i politisk strålning och allmänna doktriner, gav dem analfabeta käklinjer och hettade upp deras hjärnor så att de skulle flyga mindre störande, nu har de allra flest skolbarn muterade fåglar i kroppen, de bär dem där hela livet utan veta om att de finns där, ibland kan de känna hur de rör sig under huden, hur de spänner och drar i muskelvävnaden, barnet kan då överväldigas av en stark impuls att slita isär huden och plocka ut fågeln ur kroppen,
det är detta som liknar det konstnärliga arbetet hos många särlingar som bor under broar eller på mentalsjukhusen i Stockholm,
ibland skiter de ut muterade fåglar av sockerkristaller och kallar det för konst, de kan ha utställning på Liljevalchs med dessa utskitna fåglar dekorerade med paljetter och strass för att man inte ska se det döda, muterade ansiktet under alla lager av skit, ibland skiter konstnären ut en fågel och spänner upp vingarna på en skiva varefter han spikar fast fågeln där och lämnar den i en monter fylld med ljus, Eva Bonnier gillar att omge sig med dessa utskitna fåglar dekorerade med paljetter och kroppssekret som författaren avgett under processens gång, i de flesta fallen blir dock barnen aldrig varse att de bär en fågel i kroppen, det muterade fjäderfäet ligger i musklerna och ruttnar, blir till mentala infektionssjukdomar som sprider sig längs den friska hjärnbarken, fågeln kan ligga där i kroppen och ruttna under en hel livstid, man mår dåligt, man känner ingen lycka,
man kan inte sätta fingret på vad det är som värker, barnet har ingen aning om, även som vuxen, att det finns en främmande entitet i kroppen som vätskar och skapar oreda, men man låter det bero,
man vandrar genom livet med en diffus sjukdom i kroppen som inte låter sig läkas, somliga har karaktär nog att uppbåda tillräckligt med kraft för att ta sig själva av daga, andra blir sjuka i sinnet och drömmer hela livet om muterade fåglar som sjunger dystert i deras inre, speglarna i rummen har börjat att kannibalisera på dem,
de hungrar efter sig själva, ja, de hungrar efter sig själva i en evighet, allt de ser är omöjliga, ofattbara fågelhuvuden istället för sin egen spegelbild,