Hej, jag visste inte att du
hade lägenhet här i huset
så dumt det blev i rädslan.

Ingen fara skedd, svarade polisen.

-Vet du om det finns någonstans
sitta ute, en uteplats eller något?

Kom, jag kan visa dig!

Så gick de ut tillsammans
i det sol- vackra vårvädret.

Det känns som värsta kär
att komma till uteplatsen.

Jag vet, sa polisen.

Jag med, man blir så fri och varm.

Du är allt en söt lite äldre kvinna.

Är jag!

Jag menar det, sa den lika gamla polisen.

De gick runt huset.

Jag har lagt märke till att några går efter dig.

Jag bryr mig ju inte om att folk tittar på mig
tror det är för jag lider av en psykisk ohälsa..

..en sån man får av att utsättas för misshandel.

Du är en utsatt kvinna, så ser jag det.

Ja, ända sen jag var liten av min ett år
äldre bror, men jag tycker det är bra att
vara öppen och också själv lära sig förstå.

Jag gillar dig, vill bjuda hem dig till mig.

När kan jag komma?

När du vill,
bara att ringa på mellan 6 och 8-tiden

Den utsatta kvinnan stänger sin ytterdörr
vilar sig mot den, ett vackert leende syns..

..så lycklig jag är just i denna stund av ljus.

När hon satte sig på köks stolen kom
psykolog träffen och påminde henne
om att hon behöver vila sig i det svåra
tur att jag kan uttrycka mig konstnärligt

Det är tufft att gå hos psykolog, gör ont
i själen, men spänningen i bröstets mitt
lättar som en börda man burit på länge.

Så lycklig jag är just i denna stund av ljus.