Jag sticker in ett finger i det mjuka
ditt öga är blått som lapis lazuli
fuktigt som ett monsunregn inuti
torrt som en öken utanpå

och när jag rör vid det
sätter det sandstormarna i rörelse
miljarder eroderande korn
i en öken
där inget finns kvar att nöta ner

En sandmask i sandgropen
med vassa tänder och girigt gap

Ditt bröst
en frusen Arbuda-sjö
isblåsor över hela dig

du är permafrost
och mareld