Han slog ut svarta vingar
flög mot stridsfältet
Seglade över takåsar
och landade mitt
i ett bostadsområde.

Varm asfalt under
bara fötter
Krossat glas, blod
En död katt
och en vriden ryggrad

Surrande drönare
propellrar
ett krossat linsöga
ramar, sensorer
Ett sargat öra
bland kretskort och plast

Han slog sig ner
på trottoarkanten
och begrundade det faktum
att för bara en stund sedan
hade den avslitna armen vid hans fötter
hållit ett stadigt grepp om gungan
som nu låg i bitar
på andra sidan vägen

Han suckade
och något rött och klibbigt
rann nerför hans kind

En droppe som landade
på skjortärmen
där en röd ros tog form

Luften
kväljande söt

En suck till

Han vände sig mot vännen
som satt tätt intill

– Det här får någon annan ta hand om.
Det är ju fan inte klokt!

– Någon annan?
Vem tänker du på?

– Inte fan vet jag!
Anubis, Hades, Yama,
Mictlantecuhtli…
vem som helst!

Själv skulle jag behöva ta mig
en lång tänka-på-döden-promenad
i min ensamhet

Han såg på sin vän och lät blicken vila
i de bottenlösa hålorna
där ögon en gång borde ha suttit

En suck till…

– Går inte.
Det här är din sektion.
De andra har så det räcker...

överbelastade, som det heter!