Jag vet inte
Vilka blickar jag gav dig
Som fick dig att vända bort

Bara att jag såg det
För sent

Jag var tyst
Och det fanns en tyngd
I hur jag slutade be om något

Och jag
Som trodde att jag var tyst
För att inte såra
Insåg först efteråt
Hur mycket tystnad kan göra

Jag ville aldrig
Få dig att bära mig
När du redan bar dig själv

Men jag bar aldrig dig heller
Trots att du behövde det
Jag ville bära dig
Men jag orkade inte
Belastningen av mig
Var redan för tung

Du kommer nog aldrig
Fråga mig om hjälp igen

Jag försökte verkligen
Nå dig
Men det blev mest en last
Jag la på dig

Psykosen tog an
Med en väldans fart
Precis som de brann
I huvudet på mig
Orden jag skrev
Jag skäms

Mina känslor
Ligger djupt inom
I en sprucken misär

Utan att längre
Äta upp mig

Och även om känslorna
Inte har förändrats
Så har jag
Och kan hantera det
På ett annat vis idag

Jag ber inte om att bli insläppt
Bara om att du ska veta

Att om jag kunde
Börja om med dig
Skulle jag stå kvar
Bära mig själv
Och dig
Om du behöver det

Även i det
Som var svårt att se

Förlåt
För att jag såg det först
När du var borta

Men nu vet jag
Hur man bär någon
Utan att själv gå under