Lars Noréns ”Nattarbete”
läcker verbalt morfin 
och ångest över mina lakan 
det är ett kallt ljus ute idag
man ser inte så långt
en mörk gravitationsbrunn
står på bakgården
jag känner tyngdkraften från
brunnen, hur den bryter sönder
fåglarnas höftben till oktaver
och stillhet, och kallar det för
konst, en ryggrad står bredvid
gravitationsbrunnen
den är hård och gjord
av broskliknande material
det sitter små fåglar på
toppen av ryggraden
den har stått stilla där i
 många år utan att någon
av grannarna har
flyttat den, jag ligger i
gelatinrummet och det flyter
människoansikten
i väggarna, ”Nattarbete”
 är ett muskelfäste
den är en kataton insekt
som kryper längs mina nervtrådar
assimileras i ryggraden
 som en parasit
jag vet inte vad jag ska göra
allt är gelatin
fåglar av gelatin
mitt ansikte av gelatin
lutar mig in mot
det nordiska ljuset
är inte en dikt eller två
kontemplativ stillhet
under grå sky
vackra broskhänder
rör vid det ultravioletta örat
som växer på väggen 
mina pupiller hovrar
ovanför min kropp
sjunker ner i en oktav och gelatin
förökar sig mångfaldigt
tills hela rummet är täckt
av små, sönderdelande ögon
jag hittar inte lysknappen
att tända gelatinkroppen
stark och smidig  
jag ligger och flyter
mellan fyra vita väggar
täckta av tusentals ögon
Noréns diktsamling lugnar
för stunden, sovrummet är
stilla som ett lufthav
en humla av uran vilar i
min armhåla, ingenting
lyser, ingenting känns 
du kan sticka din hand
rakt igenom mig