Ok, nu är vi här.

Ja.

Vi behöver prata med den utsatta kvinnan.

Ni kan kommunicera med mig.

Vem är du?

Jag är i verkligheten, den utsatta.

Samma som den utsatta kvinnan?

Ja, jag sitter hemma och skriver.

Det som vi säger?

Ja, vi kommunicerar så här
jag är para, lämnat min själ
när jag opererades tidigare.

Så var är din själ nu, frågar den underbara.

Den är hos er i huset.

Du finns hos oss i tanken.

Ja, jag har ju en lägenhet i huset.

Den utsatta skrattar gott, hon trivs så bra.

Trivs med att vara i dialog, para psykologin.

(Det kanske inte är psykologi)

Precis, svarar polisen.

Vi låter det vara para utan psykologi för,
för mig är "para" två i ett, en egen dialog.

Vad är det om två i verkligheten har dialog?

Kommunikation.

Och om jag är själv i en dialog?

Sjuk.

Jag ser ingen skillnad.

Para dialog, måste det bli då.

Håller ni på och avhandlar det lästa?

Ja, när vi är här i huset, dröm psykologi.

Samtidigt som vi finns i verkligheten.

Vad blir vi då?

Störda.

Dröm Dialog.

Sjuk måste det bli i samhället.

Men inte sjuk i drömmen?

Nu slutar vi tjata om detta.

Det är väl bara att acceptera.

Ja, jag håller med, säger den underbara.

Jag fattar ingenting av det här som är.

"Försöker bara få det att bli färdigt avhandlat
så jag kan bli professor inom para psykologin"

Vill du vara professorn i huset, frågar journalisten.

Ja, jag vill inte vara "den utsatta kvinnan" i huset.

Hur gör vi nu hon har ju ingen utbildning i ämnet.

Vi är inte i samhället, vi är i para huset, skilj på det.

Vad är vi då?

I samhället?

Ja.

Paranoida.

Med en svår störning.

Oh, gud vad trött jag blir.

Du med, man får skilja på det ena med det andra.

Ja, inte konstigt att man flyr in i para huset.

Du menar in i drömvärlden?

Haha, vilken kommunikation vi fått till!

Älskar dig, till mig i huset, min själ är här.

(Konstig text, men rolig att skriva)