Hon var hela min jord.
Vaniljen i mitt iskaffe.

uppdrucken.
endast kylan består.
Isbiten i min tomma mugg
som ingen längre håller i

smälter med tiden
och fyller muggen
på nytt.

Trots min tillväxt blickar jag bakåt,
likt en havrekärv
böjd mot
sin
jord.