Jag bävar inför att damma min vas;
då jag påminns om min tomma känsla.
Jag räds min tandborstes ekande glas;
och skåpet som speglar mig ensam.

Jag vill inte längre att kudden är kall;
till slut har jag tröttnat på kylan.
Jag hoppas och tror att jag hittar mitt allt;
som ser mig som mer än en prydnad.

Jag längtar tills blomvasen bär en bukett;
och tandborstar lutar i par.
Jag önskar min kudde var fuktig av svett;
från någon jag håller så rar.