Det är tyst i huset, ingen är där.

Den utsatta kvinnan är rädd, hon
känner en närvaro när hon försöker
sova någon lägger sig bredvid henne.

Kvinnan blundar som hon vill
få bort rädslan av något okänt
morgonen närmar sig hon tittar
ut genom fönstret där går någon
en yngre kvinna,
en overklig känsla infinner sig.

Plötsligt försvinner den yngre
kvinnan genom ett kompakt
luft tryck, det blir hål i luften
kanske att himlen öppnar sig.

Nu skrattar den utsatta kvinnan
spänningen släpper, någon har
omkommit i verkligheten och
varit hos henne över natten.

En ung kvinna som gått vidare.

Men sen blir kvinnan ledsen
hon kom till mig i sömnen
höll om mig hela natten
sen gick hon vidare till
ett liv efter jord-livet

Vem kan jag prata med?

Ingen förstår mig,
jag saknar henne
vem var hon,
rosa byxor
grön tröja.

Gipsfiguren har fått tyg och lera omkring sig.

Det var i verkligheten
den overkliga känslan
men i samhället är jag
bara sjuk, varför..

Hon tycker sitt konstverk är i uttrycket
likt det som hon upplevt i sina tankar..

varför

liv

efteråt

när samhället bara
tycker jag är sjuk, tänker kvinnan