Jag går till kontoret
svänger förbi torget
ser en man som sitter på bänken
en påse mellan benen
han tittar på mig och ler snett

Jag fortsätter förbi 7-eleven
killen som har tom blick ser mig
men ser ändå inte mig
han sopar med kvasten, tar ett tag
och sopar allt under mattan

Fast i mina tankar flyger tiden
jag tittar inuti min inre värld
och där blir jag fast en stund
Medan mina ben och kroppsminne
säkert för mig till mitt dagliga arbete

Mitt passerkort rasslar i kedjan
jag vänder den vant mot det digitala ögat
den vindlande dörren snurrar in mig
Byggnaden sväljer avvaktande mig
och den ringlande tarmen masserar mig framåt

Likt en förälders kvävande omsorg
sluter den dagliga rutinen kring mig
en panikfylld kvävningskänsla infinner sig
funderar över egendiagnosticerad bokstavsdiagnos
om det ligger något i det, eller bara inbillning

Genom fönstret ser jag en plåtflod forsa framåt
och solen strålar irriterat lågt utmed träden
bländar ögonen, önskar skyddande solglasögon
Snurrar tre varv i hopp om att frambringa en ande
med trenne önskningar som befrielse från nuet

När jag går hem förbi torget med påsmannen
ser honom igen, med en mindre full påse
saktar jag ner och stannar upp
Mina ögon möter hans (irriterat klarblå granskande)
så sätter jag mig bredvid och nickar lätt.