Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Slöja av det okända

 

Slöja av det okända

Floden talar i dämpade toner,

dess strömmar tunga av hemligheter,

vikande in i sig själv— tyngden av osagda historier släpas med slammet.

Jag stiger inte in.

Vattnet minns för mycket.

Staden andas metall och tråd,

en labyrint byggd på frånvaro, korridorer så tätt lindade

att röster tappar sin väg, försvinner innan de når det lyssnande örat.

Jag dröjer inte kvar.

Ekot har vassa kanter.

Ovanför sår himlen mörker med kvällen,

en tystnad innan stormen rister lös skelettet av stilla gator.

Blixten splittrar natten, för kort för att hålla,

för plötslig för att namnge.

Jag följer inte efter.

Namn är bara lånade, och vissa saker är bättre att lämna osagda.

 

 

" veil of the unknown"

The river speaks in hushed tones,
its currents thick with secrets,
folding into themselves—
the weight of unspoken histories
dredged along the silt.

I don't step in.

The water remembers too much.
The city breathes metal and wire,

a maze built on absence,
corridors wound so tightly

that voices lose their way,
disappearing before they reach the ear that listens.


I don't linger.

Echoes have sharp edges.
Above, the sky bruises with evening,

a hush before the storm rattles loose
the bones of quiet streets.

Lightning fractures the dark,
too brief to hold, too sudden to name.


I do not follow.

Names are only borrowed,
and some things are better left untold.
 
 

 




Fri vers av crypticbard VIP
Läst 26 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2025-06-14 17:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

crypticbard
crypticbard VIP