Otyglad

Otämjd och rå pulserar orden, tänder blottar avsikt, som sönderslagna melodier som river sig fram. Spillt ljus spricker, ett blåmärke på druvan avslöjar lögner bundna till en blodröd sanning.

Skuggor kretsar, munnar hungriga efter tomma ekon, glömmer form i ihåliga skrik. Ordet, ostillat, blottar ett blödande ärr— hårt lindat, ristar skörhet i köttet.