sitt inte hemma och skriv det.

"-Hur hittar jag vänner
med samma intresse
alla arbetar hemifrån
träffas en gång i veckan
då det är genomgång och
alla visar vad de arbetar med."

Tillsammans skapas något större.

Ja, exakt så menar jag.

(Nu känns det som när jag lärde mig att sy, först ville jag så mycket, sen kämpade jag och nu har jag kunnat sömnad sen tonåren, jag måste bara våga, bjuda till lite)

Jag har redan gjort klart för
att visa hur jag tänker mig..

Utställning, lokal, team?

Det måste finnas ett intresse.

Ja, rätt sorts intresse, vården?

Men vården har inte det intresset.

Socialen säger, gå till psyk-husen.

Jag menar mera privat utställning.

Galen men rolig,
konstnärlig utan utbildning i samhället.

(Först kan vi inget, sen lär vi oss)

Tänker, om det behövs lerfigurer
brända i ugn, kan vi gå en kurs i lera
och ha med alstren därifrån till utställningen.

Sen göra något med tapetprover
som man får gratis.

Sömnad kan jag redan, det räcker att
någon kan det.

En i teamet är social och kan ta kontakter.

Äter man medicin blir man frisk nog.

Hm, har jag glömt något,
undrar den utsatta kvinnan.

(Hon sitter och drömmer om ett roligare liv.)

Bara jag slipper bli misshandlad.

Egentligen kan jag allt själv
det är så Vården och Soc vill.

Så alla tankar i den här texten är onödiga.

Så rörigt, nu känner jag mig utmattad.

Journalisten tycker att vi ska
strunta i felskrivet material..

Nu har jag i alla fall skrivit av mig.

Det var ju journalisten som skulle skriva!

Så rörigt!

Jag vet!