Då och då måste man lägga sig raklång,
mitt på golvet
När världen skriker,
men inget säger stopp

Bland kundvagnar och kvitton,
bland bananer och bröd
Skrika ut: “Nu är det nog, nu får det fan va' nog!”

För ibland måste man bryta ihop,
för att kunna le igen
Måste låta hjärtat spricka lite,
om man ska känna sig fri

Man måste trilla omkull,
låta knäna blöda en stund
Om man ska resa sig upp,
medan solen lyser

De står i grupper med kaffekoppar,
och småpratar
Pratar om vädret,
stirrar ut i deras inre grå

Jag skrattar när jag faller,
jag är min egen cirkus
Folk pekar och viskar,
men jag säger: “Jag är den friska här!”

Kalla mig galen, kalla mig knäpp,
men jag hör hur blodet rusar
Jag är här, jag är nu
medan ni småfryser leende

Då och då, ja då och då
Måste man faktiskt gå sönder
bara gå sönder, gå sönder

Om man någonsin ska
Bli hel igen,
bli hel igen