I ögonens djup finns ett universum gömt,
Förlorade stjärnor, en tid som genljuder.
Varje blick, en okänd dörr som öppnas,
En uråldrig sång i min själ som börjar.

Jag var ensam i denna folksamling,
En resenär prövad av blinda palatsvärd.
Din röst, kanske ett lejons rytande,
Gömmer sig bakom min mörka grotta.

Vass som ett svärd, men så skör,
Varje beröring löser upp hemligheter.
Du, en del av ett okänt program,
Jag, ett öde som skrivs om med dig.

Även om städer brinner, kaos råder,
Finns det ett hopp i ödets fina tråd.
Du är det svärd vars vatten helar,
De som går bort, må de fara, men de som stannar, finns med dig.

Nu en sovande frö i min själ,
En blomma som grönskar med dig, oändlig.
Kärlek, som om det vore universums ursprungliga program,
I ögonens djup, börjar allt om igen.