För att resa sig ur nattmörker
krävs en mening,
ett mål,
ett varför –
en glimt av ljus i gryningen,
även om handen darrar
när den sträcker sig efter dagen.

För att sjunka ner i nattens vila
krävs en mening,
ett mål,
ett varför för morgondagen –
en viskning om att något väntar
på andra sidan sömnen.

Men när morgondagens mål
inte går att se,
när meningen darrar i dimman,
vad är då meningen med att lägga sig,
vad är meningen med att vakna?

Kanske är meningen det okända,
där vinden viskar mig mitt namn.
Kanske är målet det jag inte känner,
där hjärtat sjunger,
i nattens famn.

Att dag för dag,
vandra steg för steg,
hålla hjärtat öppet för den dagens mål,
just den dagens ljus,
att finna livets mening
i det vi ännu inte vet,
i det vi ännu inte sett,
i det vi ännu inte är.

Vad är meningen med detta liv
som rinner mellan våra fingrar,
vad är målet,
när den slutliga sömnen
ändå kommer som en sista regnskur
på en stilla jord?

Att själva okändheten
är vår väg,
och vår mening.

Min okända väg
är min väg
är din väg
är vår väg ..