Oväntat stod jag hinsides livet
i en pöl av torkade tårar
fällda ur mångas ångest
över förspillda livsdagar

Se, där en nykomling
sade en drucken dräpare
en nollbent yngling
skrek, han är en förgörare

Stilla Eder, goa spöken
torra tårar fräter mina fötter
Hjälp mig krossa isen
vedom inga gav mig för later

Hursom valde Du färden
Swedenborg spörjde
till sömns jag fann leden
som jag inte sörjde

Ack, väl och ve
Swedenborg brast ur sin tunga
Blaserendum är att se
för tidigt för alla unga

Tårars hav bortom kaptenens rutt
i lastrummet vältrar okunskapen
för allt som vittrar förrött
benmjöl sipprar ur rosthålen

Landar på botten av brunnen
över otaliga själar
som girigt suger märgen
ur oväntade hinsides liven

med bortfrätta fötter,
(framför en skrattande drucken dräpare
och en yngling som skriker
att märgen han drunknar i är befläckande)

frågar jag Swedenborg
Vad fan? Helvetet?
Inta alls, till min sorg
Är detta himlens dekret

att för människans efterliv
finns inget helvete eller himmel
bara ytterligare ett kliv
in en evig skärseld

Oväntat stod jag hitom livet
i en pöl av naturens förakt
där folk rusar dövt och blint
i fruktlös jakt

efter ... vad...????