Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Egentligen så är den valhänt framförd, denna


Självdiagnos

Mannen i spegeln överraskar mig... igen
Varje gång
känner jag inte igen honom...
mig
innan mitt jag placerat mig
mina drag
i ansiktet
i spegeln
och hjärna och jaget är i fas
igen

Inget konstigt egentligen
för mig,
alltid varit så,
alltid en främling för mig själv,
i spegeln,
den första sekunden
den första anblicken
innan hjärnan placerar minnet
av mig
i sitt sinne

Vardag

Plötsligt, en rationell diagnos
Depersonalisationssyndrom

Förklaring
Vetenskap
Psykologi
mm

Identifikation?

Jag är fortfarande en främling
för mig själv
den första sekunden
Fortfarande överraskad

Identifikation?
Nja,
Nu hälsar jag på den okände
"Hej Du Depersonalisationsgubbe
Nu vet jag att Du är det jag jag inte känner igen"
För en sekund
och den sekunden är lite roligare

och långt därborta skrattar Schrödingers katt...








Fri vers av Peter Vahlersvik VIP
Läst 48 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2026-01-03 01:06



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Du är inne och berör något som, enligt mig, är väldigt viktigt. När jag själv fick min diagnos för 8 år sedan blev den som en madrass för mig, en ursäkt för min skadade själ och bristande mänsklighet. Om bara ett papper kunde råda bot på det, tänk så skönt det hade varit! Verkligheten är ju fortfarande som den är, oavsett vilken bokstavskombination man omfattas av. Man är den man är. Och vissa saker behöver man få vård för att kunna hantera.

Jag hoppas att ditt tillstånd inte orsakar dig lidande, och att du i så fall får hjälp med det. Tack för att du delar med dig.
2026-01-03
  > Nästa text
< Föregående

Peter Vahlersvik
Peter Vahlersvik VIP