den likbleka hyn
kamoufleras dåligt i urblekt denim
med undertröjans beiga undertoner

hennes tankegodsmaskin
är i bästa fall ett oarbetat manus

vi får höra talas om alla hennes idoler
och om barndomsvänner
som virkar mössor av döda hamstrar


det är en trigger
att avväpna döda blickar
och det är snudd på obscent
att ens våga tänka utanför den tredje graden

Men
det är allsången i henne
som får benen att skaka
när hon begär;

att vi ska förföriskt röra oss
till ljudet av stämbandens vibrato

att jag ska klä av henne vanvettet
och njuta hennes Cream hero Mango


aldrig har jag varit så nära
och ändå så jävla bortkommen