Du sökte din tröst i ruset och flaskan
Det följde dig genom de många åren
Det sot som väntade lågan och askan
Var allt annat än plåster på såren.

Du förde din rot till graven och djupet.
Du sökte den plats där ingen når en
Din färd mot det väntande stupet
Var allt annat än plåster på såren.

Det svalaste djup i djupaste brunnen
Var svepning du sökte och båren.
Att vandra ut blek och försvunnen
Var allt annat än plåster på såren.

Du bleknar och vitnar i speglar
I sanning sedd av grånande håren
Den storm som du ensligen seglar
Är allt annat än plåster på såren.

Du sitter bland lumpor och rester
där hösten har famnat om våren
Och ensam i en drömd orkester
Är allt annat än plåster på såren