Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Klockslag

Jag sitter i bilen
Med nån som kör mig svart
Ett liv i ytterfilen
Till mörkret på en kvart
Att stilla oron i blodet
Ett första glas på bordet
Som töms som i reflex
00:36 – 00:36

Jag sitter i baren
En dimmig onsdagkväll
I botten av svaren
I frågan som var ställd
Jag sitter vänd mot ljuset
En främling mitt i bruset
Och det är tid att gå
02:32 – 02.32

Jag tömmer den sista
Ett mörker i min hand
Finns inget mer att mista
Som hav som saknar strand
När allting nåt till botten
Då får du klä för skotten …
Det är tid att ta sig hem
03:35 – 03:35

Jag bär på en gloria
Av törnen och av ris
En gammal historia
Som visas i repris
Det är en scen som felar
Och där jag ständigt spelar
Min trötta nötta roll
4.0.0 – 4.0.0 (Fyra noll punkt noll)

Jag driver i natten
Längs rusets mörka älv
Som att andas vatten
Och drunkna i sig själv
Jag är en slav under lasten
Ett skepp som tappat masten
Och vill på alla sätt
05:51 – 05:51

Jag hittar till huset
Där liv jag haft för längesen
Jag talar till ruset
Som blev min bästa vän
När alla spel är givna
Och alla ord är skrivna
Finns inget mer att ge
06:33 – 06:33

Jag somnar i salen
Där livet brann engång
För elden är falen
Och askans väg är lång
Jag drömmer tungt om maran
Som ständigt snärjer snaran
Och drar i detta nu
07:27 – 07:27




Bunden vers (Rim) av Erik L VIP
Läst 113 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2026-02-08 21:17



Bookmark and Share


  Jacob Sjöstrand VIP
Gillade tidsangivelserna - inte minst för att de är inpressade under minuten.
2026-02-15

  Staffan Nilsson VIP

Klockrent.
Ensamhet och åter ensamhet. Bilden av "Ett skepp som tappat masten" är drabbande.

2026-02-10

  lodjuret/seglare VIP
Jo den var som en sång, precis lagom för lång, att sitta mitt läsande i natten, fick där för mig att hålla i hatten, annars vid sjöns stränder vi höll varandras händer, tiden som ingenting kändes, inget heller av människor kring lägerelden som rändes...
2026-02-09
  > Nästa text
< Föregående

Erik L
Erik L VIP