Tänk om jag kunde ta tillbaka
det jag trodde var sant —
tiden som rann ur mina händer,
kvinnan jag trodde jag älskade,
åren jag fruktade,
livet som hånskrattade åt mig
i ett klassrum i femman.

Tänk om jag kunde hålla din hand igen.
Se dig le. Bara en gång till.
Vad kostar det, egentligen,
att förlora sig själv
när livet aldrig var mitt från början?

Vem blir jag
när ingen lärde mig
att älska den jag föddes till att bli?

Varför ler jag till skratten
gråter till rytmen
och lever i en sprucken fasad
av den jag aldrig riktigt var?

Jag vill bli till mannen i myten.
Till monstret som aldrig grät.
Men jag vet…

Bakom varje monster
finns en tragedi.
Något som krossades.
Och ingenting blev
sig likt igen.

Snyft.