Utanför staden såg jag en plats omgiven av tjocka murar.
Den låg ganska långt från staden och var ett helt tomt område.
Vad skulle dessa murar göra på en så tom plats?
Kanske fanns det något mycket värdefullt inuti.

När jag närmade mig murarna såg jag att utsidan var helt täckt av taggiga växter. Taggarna hade växt så mycket att de klättrade över murarna.
När jag tittade på de tjocka murarna förstod jag att det inte skulle vara lätt att komma in.

Medan jag gick runt såg jag en dörr som stod helt öppen.
Jag sträckte in huvudet och såg att det var en blomsterträdgård.
Kanske var de tjocka murarna lite väl mycket för en blomsterträdgård.
Nyfiken gick jag in genom dörren, och den stängdes med ett plötsligt ljud.
Jag försökte öppna den, men den var redan låst.
Nu hade jag fångat mig själv i en fälla.
Jag hade gått in i någons trädgård utan lov, så jag var tvungen att stå ut med det som komma skulle.

Trädgården var otroligt stor.
Den hade rosor, nejlikor, tulpaner, kaktusar och många andra blommor och växter man kunde tänka sig.
Den var så välskött att det var otroligt.
Många kunniga arbetare måste ha jobbat där.
Medan jag gick runt i trädgården, stötte jag på en annan trädgård.
Denna trädgård låg inuti den första.
Den var ännu mer välskött, en plats där speciella blommor odlades.
I mitten av denna trädgård fanns en liten paviljong.

När jag närmade mig paviljongen såg jag en skäggig gammal man som höll på med sina blommor vid en fontän.
En bit bortom paviljongen fanns ett litet hus med några rum.
Det liknade mer en koja. Jag antog att den gamle mannen sov och vaknade där.
Jag närmade mig mannen och hälsade.
Han hälsade tillbaka, men fortsatte sedan med sitt arbete utan att säga något mer. Han fortsatte att pyssla med sina blommor under lång tid utan att yttra ett enda ord.

- Du är en främling här, eller hur?

- Ja, det stämmer. Jag är inte bara en främling, jag är också förvånad. Jag är förvånad över trädgården.

- Vad är det med trädgården?

- Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle hitta en så vacker trädgård på en sådan plats.

- Skickligheten ligger inte i trädgården själv.

- Utan i den som skapade den.

- Jag har lagt ner mycket arbete på den. Mitt liv har gått åt till detta.

- Det var värt det.

Den gamle mannen verkade smart.
Hans samtal tydde på att han var en vis person.
Men jag hade sett många visa människor i mitt liv, och de flesta hade visat sig vara bluffar.
Jag skulle inte längre tro på alla som pratade.
Jag kände inte den gamle mannen än.
Jag hade fortfarande en lång väg att gå för att förstå om han var vis eller inte.
Efter ett så äventyrligt liv hade jag kommit så långt.
Jag hade undkommit döden med en hårsmån ibland.
Jag hade alltid arbetat hårt för att nå någonstans.
Vad var det jag sökte? Jag visste inte ens vad jag jagade.
Mitt enda mål var att nå staden där jag föddes och växte upp.
Skulle jag klara det? Jag visste inte ens var jag var.
Och var var den där staden? Jag gick i en riktning utan att stanna.
För varje steg jag tog trodde jag att jag närmade mig.
Men var det verkligen så?
Kunde jag ha gått ännu längre bort?
Kanske skulle jag stanna här, eller kanske skulle jag försvinna.

Den gamle mannen hade förberett mat. Vi åt och pratade i paviljongen.

- Vem säljer du de här blommorna till?

- Jag säljer inga blommor. Jag bara tar hand om dem och får dem att växa.

- Och sedan?

- Sedan tills de torkar och dör av sig själva.

- Tjänar du inga pengar på detta?

- Jag tjänar ingenting.

- Varför lägger du då ner så mycket arbete?

- Jag pysslar med dem för att hålla mig vid liv.

- Är det inte en dyr och mödosam syssla?

Det finns människor som drabbas av en sjukdom och gör av med en förmögenhet. Jag är åttio år och har inte träffat en enda läkare.
Min förmögenhet är alltså intakt, precis som min hälsa.
Vad mer kan jag begära?

- Jag menade hur du försörjer dig.

- På baksidan finns en speciell sektion där jag odlar min egen mat.

- Räcker det då?

- Var kommer du ifrån?

- Jag har varit på väg i flera år.

- Har du en sådan här trädgård?

- Jag har ingenting alls.

Varför ställer du så många frågor?
Du säger att du har varit på väg i flera år, men du lever.
Visar inte det att du inte dog av svält?
Precis som du klarade dig med din försörjning, klarar jag mig med min.

- Jag har mött mycket fruktansvärda saker på vägarna.

- Alla kan möta sådant.

- Jag hade varken sett eller hört sådant förut.

- Var du en som upplevde det, eller en som bara såg det?

- Vad?

- De där fruktansvärda sakerna?

- En som såg det.

- Jag skulle hellre vilja lyssna på någon som faktiskt upplevt det.

- Men jag såg det med mina egna ögon.

- Du upplevde det inte, du bara såg det.

Jag märkte att den gamle mannen gav korta och kärnfulla svar, så det var ingen mening med att förlänga samtalet.
Utifrån hans tal verkade han vara en smart person.
Men var han verkligen det, eller var han bara lite senil på grund av sin ålder?
Det bästa var att låta tiden utvisa.
Han visade mig var jag skulle sova, och jag såg att det fanns gott om mat i skafferiet. Han visade mig runt och presenterade allt.
Efter all denna vänlighet kunde jag hjälpa honom med trädgårdsarbetet.

Jag odlar mina vackraste och mest värdefulla blommor i den här lilla trädgården. Om jag hittar en som jag gillar i den yttre trädgården, drar jag upp den och planterar den här.

- Hittar du plats då?

- Det finns alltid plats här, bara jag hittar en sådan.

- Men trädgårdens utsida är en enda röra, full av ogräs och taggar?

- De skadar inte mig.

- Men om de hänger över muren?

- Jag har en stege och en sax. Jag klipper av deras huvuden.

- Så utsidan av trädgården bryr du dig inte alls om, bara när de hänger över muren klipper du av deras huvuden?

- Det stämmer.

Efter det lämnade jag den gamle mannen och gick för att sova i min stuga.
Vid midnatt vaknade jag av en kraftig jordbävning och såg att himlen verkade falla ner över oss.
Själv var jag begravd under plankor.
Jag såg att det fanns någon mer bredvid mig.
Jag rörde vid personen, men den rörde sig inte.
Jag började genast leta efter den gamle mannen.
Jag såg honom inte någonstans.
Med handen letade jag mig fram till ett hål och tog mig ut.
Detta hål var som en sorts tunnel som öppnade sig mot andra världar.