Tårögda Malte, med sin blick så klar,

i hjärtat bär han drömmar, som stjärnor i en svår.


Under himlens valv, där mörka moln sväva,

finns en styrka i hans tårar, som aldrig ska förlora.


Han vandrar genom skogar, där ekon av det förflutna,

viskar om de stunder, som livet har fört ut.


Med varje steg han tar, i sorg och även glädje,

skapar han sin väg, där hjärtat får sin räddning.


Tårögda Malte, en poet av sin tid,

med ord som flödar fritt, i ensamhetens strid.


Han ser på världen, med både smärta och ljus,

och i varje tår som faller, finns en skönhet, ett rus.