Ensam står han vid skogens rand,
med staven som enda vän i hand.
Stjärnor viskar i nattens sus,
men inga röster svarar hans ljus.

Hans magi är stark, hans hjärta svagt,
bunden av drömmar han aldrig sagt.
I mörkret väntar han, stilla och kall
en trollkarl, men ändå mest mänsklig av allt.